Läsprojekt

Sedan jag började skriva lite fler inlägg här på bloggen (och lite annat än bara tankar om vad jag läser och sådär), har mina blogginläggsinledningar börjat kännas lite oartiga. Jag borde nog hälsa på något sätt, så …

Hej du som läser! (inte en krystad inledning alls)

Är ni såna där som har läsprojekt? Jag verkar ha åtminstone en liten släng av den typens läsare i mig. Med läsprojekt menar jag att man har ett mål med sin läsning. Det kan till exempel vara att man ska läsa en hel serie, läsa ett visst antal böcker inom ett visst ämne, eller läsa alla böcker skrivna av en viss författare.

Jag har under de senaste åren haft ett läsprojekt där jag försöker lära mig mer om olika religioner. Så länge som jag kan minnas har jag varit ateist (agnostisk ateist om man ska vara superpetnoga eftersom jag tekniskt sett inte kan veta om det finns ett högre väsen eller inte) och jag har då och då under de senaste fem åren ungefär läst böcker och på andra sätt fördjupat mig inom just det ämnet. Det tog inte lång tid innan jag insåg att för att kunna kritisera något borde man kanske veta lite mer om det. Så jag bestämde mig för att läsa på om myter och religioner.

Först läste jag en bok om mytologi från världens alla hörn (boken längst ner i högen på bilden ovan). Det var en bok som jag nån gång hade köpt på ICA för 20 kr (om jag minns rätt), och den funkade bra som en liten introduktion till olika myter och sagor från olika länder. Den var dock förvånansvärt tung att läsa och i ärlighetens namn minns jag inte särskilt mycket från den nu. Men den funkar bra som uppslagsverk om jag skulle behöva det i framtiden.

Nu håller jag på att ta mig igenom Bibeln. Jag har kommit till nya testamentet nu och det är i ärlighetens namn en intressant, men oftast ganska seg läsning. Dock skulle jag verkligen rekommendera alla som vill att läsa den. Om inte för innehållet i sig så för att förstå alla referenser som populärkulturen gör till Bibelns historier (särskilt många mordhistorier har jag märkt).

När jag är klar med Bibeln ska jag ta mig an Koranen är tanken. Därefter får vi se. Jag har inte direkt tänkt läsa Toran, eftersom den (om jag inte har missuppfattat helt) består av delar av gamla testamentet som jag ju redan har läst. Men någon buddhistisk eller hinduistisk skrift vore intressant att läsa. Har ni andra tips?

Har ni också läsprojekt? Vilka i så fall?

SparaSpara

Ljudböcker vs ”riktiga” böcker

I och med dagens teknik har mycket förändrats, inte minst läsning i alla dess former. Från att ha varit få förunnat och en aktivitet som främst utförts i förnäma hem, till att nu vara i var persons ficka och tillgängligt när som helst. Det är inte bara tillgängligheten som har förändrats, utan även hur man kan tillägna sig litteratur. Till exempel har nog ljudboken aldrig varit så stor som den är just nu.

Jag har länge varit en konservativ läsare som inte riktigt har velat räkna ljudböcker som ”riktig” läsning. Inte för att det inte skulle vara lika ”fint” som traditionell läsning i en pappersbok, utan snarare för att det har känts så annorlunda. Tar man verkligen till sig en ljudbok på samma sätt som en pappersbok? Kan man säga att man har läst en bok som man har lyssnat på? Kanske är det bara verben som förvirrar. Kanske behöver själva ordet ”läsa” utvidgas?

Men som med så mycket annat har mina åsikter förändrats. Under en lång tid hade jag för mig att jag inte tyckte om ljudböcker. Podcaster gick tydligen bra, men ljudböcker skulle aldrig funka för mig (superlogiskt). Men så dök en möjlighet upp att sätta mina förutfattade meningar på prov! Jag fick ett ganska monotont jobb där jag under hela arbetstiden fick möjlighet att lyssna på något i hörlurar för att få tiden att gå snabbare. Jag började med musik, men tröttnade ganska snabbt. Övergick till poddar, men fick snart problem när jag började komma ikapp alla som jag tyckte om. Som en sista utväg bestämde jag mig för att ge ljudböcker en chans.

Och vilken tur att jag gjorde det! Jag märkte att särskilt spänningsromaner och thrillers funkar jättebra för mig som ljudböcker, och det känns verkligen som att jag berikar mitt litteraturliv genom att ge mig själv fler chanser att få läsa – även om det ibland snarare handlar om att lyssna. Något som i början vållade huvudbry, nämligen huruvida ljudböcker skulle räknas med på Goodreads (där man ju kan sätta ett mål för läsandet under ett år), löstes relativt snabbt. Så klart de ska räknas med!

Läsning av framför allt skönlitteratur handlar ju i slutändan (åtminstone för mig) om att tillägna sig berättelser. Om att se nya perspektiv och att uppleva något. Vad spelar det då för roll om man gör det genom att lyssna eller läsa? Båda tillvägagångssätten leder ju till samma mål.

Avslutningsvis vill jag ta med en video från en amerikansk booktuber som tar upp just det här ämnet och som fick mig att fundera över och revidera mina tankar om ljudböcker.

 

Vad tycker ni om ljudböcker?

Läsförväntningar

När jag skriver mina bokrecensioner (vill knappt ens kalla dem för recensioner, men det kan vi ta i ett annat inlägg) nämner jag ofta något om de förväntningar jag hade på boken innan jag började läsa den. Förväntningar påverkar min läsupplevelse rätt så mycket, och jag tror knappast att jag är ensam om att känna så. Jag har märkt att det oftast är vid bokköpet (eller lånet) som dessa förväntningar väcks.

För mig finns det framför allt fem faktorer som påverkar mina förväntningar inför läsningen av en bok. Jag radar upp dem utan inbördes ordning lite enkelt här nedan.

• Författaren. Tycker jag om författaren, antingen på grund av att jag har läst andra verk som jag har gillat eller för att jag helt enkelt gillar författarens personlighet, kommer jag att ha högre förväntningar på boken. Samma gäller också tvärtom.
• Föregående delar i en serie. När jag väljer att läsa senare delar i en bokserie kommer mina åsikter om de föregående delarna att påverka förväntningarna.
• Andras åsikter (bokens populäritet). Om andra har talat väl om boken eller författaren ifråga kommer mina förväntningar att bli högre. Kan också slå över och göra det mindre lockande för mig att läsa en bok (något i mig vill simma mot strömmen ibland).
• Baksidestexten. En välskriven baksidestext kan verkligen styra mina förväntningar på en bok i en högre riktning. Avsaknad av baksidestext kan ibland öka mitt intresse och nyfikenhet dock.
• Omslaget. Ett snyggt omslag kan definitivt få mig att vilja läsa en bok (gör det mig till en ytlig människa?). Samma gäller naturligtvis tvärtom, men om alla övriga faktorer är positiva väljer jag ändå att läsa boken. Omslaget behöver inte vara make it or break it för mig.

Det är sällan en enda av dessa faktorer som påverkar mina förväntningar på en bok – vanligast är det att de alla samverkar på något sätt.

Den senaste boken jag avslutade var Bakom stängda dörrar av B.A. Paris. Jag lyssnade på den som ljudbok och i beskrivningen i Storytels app stod det att man skulle gilla den om man tidigare tyckt om böcker som Gone girl av Gilligan Flynn och Kvinnan på tåget av Paula Hawkins. Eftersom dessa båda böcker hamnar högt upp på min topplista över psykologiska thrillrar (wow, thrillrar, vilket ord!), var jag övertygad om att jag skulle älska Bakom stängda dörrar.

Och visst var den bra! Men den var inte vad jag förväntade mig. Själva grejen med både Gone girl och Kvinnan på tåget är ju den stora twisten mot slutet av boken. Den fanns inte riktigt i Bakom stängda dörrar. What you see is what you get känns som ett passande uttryck för romanen, som trots detta absolut inte var dålig. Den var bara inte exakt vad jag hade förväntat mig. Hade jag inte förplacerat den i hjärnan bland Gilligan Flynn och Paula Hawkins böcker, tror jag att jag hade kunnat tycka bättre om den.

Nu har jag babblat på alldeles för länge här, men min senaste läsning fick mig verkligen att fundera över förväntningar och vad de gör med oss och våra åsikter om böcker. Hur är det för er? Känner ni likadant? Har ni andra faktorer som påverkar era förväntningar?

Jag har en känsla av att jag kommer att komma tillbaka till det här ämnet igen. Det är intressant att klura på hur man fungerar som läsare!

När skrivlusten dör

Jag brukade skriva mycket när jag var yngre. Allt möjligt från noveller och dikter till längre berättelser. Till och med fanfiction under en tid (som jag faktiskt kan sakna nu – det var sjukt kul!). Men nu har jag inte skrivit ”på riktigt” på väldigt länge.

För ett tag sedan försökte jag att komma tillbaka till skrivandet genom att utmana mig själv med ett antal skrivövningar (klicka HÄR om du är nyfiken). Det gick väl sådär, om jag ska vara helt ärlig. Först var jag otroligt taggad, sedan insåg jag att det var svårare än jag trodde att komma igång igen, och då framför allt att väcka den kreativitet som krävdes för att utföra utmaningarna.

Jag saknar åtminstone inte skrivmaterial …

Jag kan ganska exakt ange när min skrivlust försvann. Det var nämligen i samma veva som jag påbörjade mina universitetsstudier. Innan dess hade jag alltid haft det ganska enkelt i skolan och behövde sällan plugga särskilt mycket hemma. I och med universitetet förändrades det en hel del. Kraven höjdes och plötsligt var man tvungen att sitta hemma och plugga när man inte var i skolan – något som jag inte hade så mycket träning i och därför ibland saknade disciplin för. Dessutom behövde man skriva mycket mer än (vad åtminstone jag behövde) under gymnasiet. Jag gick först på lärarprogrammet och där bestod de allra flesta examinationerna av hemtentor eller andra typer av inlämningar, ett mönster som fortsatte även in på språkkonsultprogrammet (som jag gick efter att ha hoppat av lärarprogrammet). 

Allt detta pluggskrivande gjorde mig dels alldeles utmattad, dels ganska nedslagen. Jag har haft många lärare under min universitetstid som har varit helt fantastiska, men en sak som många av dem ändå glömmer är vikten av att inte bara ge negativ kritik, utan även positiv. Eftersom jag kanske har en liten släng av strävan efter perfektionism i mig, gjorde det ont att aldrig få tillbaka en text utan fel i. Självklart pluggar man ju för att lära sig och det finns nog få platser på jorden som vänder och vrider på saker och ting lika mycket för att hitta fel som universiteten. Man lär sig att leva efter devisen att ingenting någonsin är perfekt och hittar man inga fel så är man farligt okritisk. Det är nyttigt att lära sig att tänka i de banorna, men för en känslig skribent som mig var det också förödande för kreativiteten.

Så jag slutade helt enkelt att skriva för min egen skull. Allt jag skrev under ungefär fem år var uppsatser, hemtentor och annat skolrelaterat. Nu när jag är klar med mina studier vill jag börja skriva kreativt igen. Att komma tillbaka till ett skrivande som är lite mer kravlöst och mycket roligare, är dock svårare än jag hade tänkt mig. Men jag är på väg!

Lär känna mig!

Blev tipsad av Caroline på Bokstund om att fylla i en liten get-to-know-me-lista. Så jag snodde helt fräckt listan från hennes blogg och svarade på nästan alla frågor. Svaren kommer här.

Namn: Hanna 🙂

Stjärntecken: Skytte (eller säger man skytt?).

Längd: Mitt pass hävdar att jag är 170 cm lång, men jag är några centimeter kortare än så.

Tre personlighetsdrag: Snäll, lättstressad, rättvis.

Tre saker jag älskar: Läsa, kolla på skräckfilm, lyssna på musik.

Varför jag startade min blogg: Först mest för att själv hålla koll på vad jag läser och skriver. För att kunna gå tillbaka och se hur jag utvecklas (eller inte). Men nu är det också för att hålla koll på vad andra (bok)bloggare har för sig.

Betydelsen bakom ditt bloggnamn: Jag ville ha något som drog tankarna till läsande och skrivande. Fick en tanke om att jag ville heta något på latin och sökte på Google tills jag hittade vad jag tror är en hyfsat korrekt översättning av ”jag skriver, jag läser”. Snälla säg inget om det är helt fel, det vore så pinsamt (lever hellre i okunskap haha).

Tre rädslor: Spindlar, vissa sociala situationer (har social fobi), att göra fel.

Favoritmat: Just nu sallader i alla dess former! Pinterest används flitigt för att hitta nya spännande kombinationer och recept.

Bästa sommarboken: En riktigt ryslig deckare (något av Val McDermid eller Mo Hayder till exempel) eller en lättsam roman med lite allvar i (som Vi av David Nicholls).

Min bästa vän: Min kille (wow så klyschigt, men det är faktiskt sant).

Senaste låten jag lyssnade på: The Bakery med Arctic Monkeys.

Favoritfilm: Går inte att bara välja en, men om jag måste så säger jag Moulin Rouge med Ewan McGregor och Nicole Kidman. Återkommer alltid till den filmen.

Favoritbok: Omöjligt att välja! För några år sedan skulle jag ha sagt Vit Oleander av Janet Fitch, men har inte läst den på ett tag så borde nog göra det och återkomma ifall jag har ändrat mig.

Favoritlåt: 4th of July, Asbury Park (Sandy) av Bruce Springsteen kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

Favoritdjur: Katter och hundar. Egentligen typ alla katt- och hunddjur. Går inte att välja ju!

Husdjur: Två katter: Eskil och Doodel.

Eskil

Doodel

Jag studerar: inte längre. Avslutade min språkkonsultutbildning i juni.

Jag arbetar med: ingenting just nu. Har tagit sommarledigt, men ska snart ut och leta jobb!